Transport till Lübeck, 8-11 juni, resumé

Trailern kom en dag före avtalad tid, innan vi var klara med båten. Det blev att snabbt att sjöstuva allt löst. På däck skulle den vara renrakad, bort med sprayhood m m. Masten hade vi som tur var redan packat in och lindat så att inga wirar eller beslag skulle skada eloxeringen. Uppbrottet blev så stressigt att vi inte tänkte på att ta tillräckligt med kläder med oss. (Vem tänker på långbyxor i 30-gradig värme?). Transporten skulle ta fyra dagar. Själva tog vi tåget med några övernattningar längs vägen.

Alltid lika nervöst och nu skulle hon åka i 80 km/t på motorväg genom Europa.
Svårt att föreställa sig att det ska gå bra.

Att boka tågresan online var tålamodsprövande. Det fungerade med franska SNCF men inte med tyska DB. EU har en del att göra för att förenkla bokning och betalning av tågbiljetter. Vi noterade även att det är avsevärt billigare att boka/betala online än över disk.

Genom Frankrike susade vi stundom i över 300 km/t genom landskapet och frös ända fram till Strassbourg. Vi övernattade i Offenburg på andra sidan av Rhen där hotelpriserna är betydligt lägre än i Strassbourg. Dagen efter fick vi fortsätta att frysa på nästa tåg ända fram till Lübeck.

Den 10 juli for vi till Teerhofinsel för att höra om transportören hört av sig. Då låg Shanty redan i vattnet! Big surprise! Mast, bom, biminibygel samt cykel, allt var på plats. Vårt flytande hem hade överlevt transporten. Nu återstår ”bara” påmastning och segling hem till Norrtälje och oron för att motorn ska krångla efter att den strejkade utanför Frioul. Det verkar vara ett kontaktproblem bakom manöverpanelen men inte helt lätt att åtgärda bland ett myller av kablar. En ny manöverpanel var inte helt gratis och hade leveranstid. Avvaktar och ser hur det går. En gång är ingen gång……

Resumé från vårt franska kustäventyr.

Det blev inte så mycket segling som vi hade trott. Antingen blåser det för mycket för vår del eller för litet. Visst finns det mellanlägen och den öppna kusten gör att man helst ligger i en skyddad hamn. Naturhamnar finns det knappast alls. Man får ankra på rekommenderade områden. Mellan Marseille och Cassis finns de så kallade calanquerna dvs små smala vikar som ger skydd vid vissa vindar. Dessa är reglementerade hur och var man får lägga till. Man är rädd om vegetationen på havsbottnen och det är väl befogat.

På den angenäma sidan finns det klara, varma vattnet, dess färg, en dramatisk kust, restauranger i massor om man så vill, värmen även om det kan bli för mycket av det, sällan regn, alla artiga fransmän/fransyskor, möten med människor som man pratar mer spontant med än hemmavid. De sanitära inrättningarna är oftast välstädade och fungerande. Matkostnaderna är ungefär som hemma men utbudet är i regel större och så alla dessa matmarknader. 

Nu återstår att se om vi kommer att ångra oss.