Porquerolles, Port Cros, 9-14 juni

Porquerolles 9-13 juni

Den 9 juni kommer vi med friska vindar till Porquerolles, ön som beskrivs som det närmaste man kan komma en söderhavsö i Frankrike. Sant eller ej men det finns palmer, vita sandstränder och temperaturer utöver det vi finner behagligt (>30 C). Ön är tillräckligt stor för att kunna vandra runt på i flera dagar om man ids i värmen. Trots att byn på ön kanske bara har hundra hus och en kyrka så finns det ett tiotal restauranger, några hotell, en polisstation, ett bageri och ett apotek. Turistbåtar från fastlandet åker i skytteltrafik och lämnar badsugna fransmän/fransyskor/skolgrupper på morgonen för att hämta dem på kvällen.

Visst är det söderhavsliknande. En lugn del av hamnen. I andra delar är det fullt av liv och trafik.

Andra änden av hamnen. Klassiska segelbåtar, vanliga monsterbåtar och pendelbåtar

Vi får en plats vid de överfulla bryggorna bredvid en fransk båt med ett äldre par. Det är intressant att se hur de tillbringar dagarna på båten. De har byggt upp ett matbord i sittbrunnen och satt upp ett rejält soltak som skydd. Där äter de åtminstone två måltider varje dag med förrätt, huvudrätt och efterrätt. Apéritif före och vin till maten. Ordning och reda enligt franska mått. Vi äter också men är inte så noga med alla rätterna.

Entrén till botaniska trädgården. Där kan man gömma sig i trädens skugga medan man
beundrar alla spännande träd och växter.

Annars badar vi en hel del. Vattnet är varmt och kristallklart. Härligt! Till i år har den sanitära anläggningen byggts om så det är fräscht och går bra att duscha. Förra året fick vi spola av oss med vattenslangen ute på bryggan.

Port Cros 13-14 juni

Nu fick vi inte ha vår plats vid bryggan längre och det var dags att segla vidare. Inte så långt och i den svaga vinden blev det motoråkning. Målet var den omtalade ön Port Cros. Den ligger inom ett naturreservat men man får inte ankra var som helst. Vi tittade först i viken Port Man på öns nordostsida. Där får man ankra inom vissa zoner men vi tyckte det var alltför oskyddat. I stället gick vi till öns hamn och ort på västra sidan. Här har man lagt ut bojar för båtar med maxlängden 15 m. Viken erbjuder hyfsat skydd. Vi lade oss vid en av bojarna.

Populärt att ligga vid bojarna i Port Cros hamn

Det var en speciell känsla här. Vattnet var fantastiskt klart. Posidonian som man är rädd om låg som en välkammad gräsmatta på sjöbotten och vi såg många fiskar som gärna höll till i skuggan under vår båt. De verkade helt orädda och vi kunde nästan klappa doradena på ryggen. Det verkade som att de visste att ingen skulle fånga dem. Fiske är nämligen förbjudet.

Ljuvligt att simma och snorkla bland fiskar och sjögräs

Vi låg närmast klippan på vikens södra sida och kunde följa trutarnas bestyr med sina ungar i klippskrevorna. För att betala hamnavgiften, fick vi blåsa upp jollen och paddla i land. Man kan även bli hämtad men det för att transporteras till någon av restaurangerna som förstås finns här också. Detta besök var nog en av årets seglats höjdpunkter.

Utsikt mot byn

Utsikt mot byn dagen efter

Det är något av en paradisö, men eftersom vädret snabbt kan ändra sig måste man vara på sin vakt. Dessutom finns varken el eller vatten att tillgå och är man beroende av det blir det ingen lång vistelse här. Morgonen därpå låg dimman tät. Vi såg inte ens den närmsta klippan. Framåt lunchtid hade det lättat tillräckligt för att kunna styra kosan mot fastlandet.