Port-Saint-Louis-du-Rhone, 14-30 maj

Efter denna trevliga turistvecka tog vi tåget till Arles och sedan buss sista biten till Port-Saint-Louis-du-Rhone. Återstod fyra kilometer med packning till båten. Men denna majsöndag hade de lokala taxibolagen inte lust att arbeta. Vi lyckades dock få lift med några vänliga personer som såg vår belägenhet. Väl framme hittade vi Shanty där vi lämnat henne åtta månader tidigare. Den lilla presenningen vi dragit över en del av däcket hade förstås blåst sönder. Bara små remsor återstod. Inte så bra med tanke på att plastbitarna hamnar i havet så småningom. Ökendammet hade lagt sig i ett fint lager överallt på och i båten. Det var städning, städning, städning, test och kontroll av alla funktioner som gör seglingen möjlig som gällde de närmaste dagarna.

Utsikt över hamnen i Port-Saint-Louis från ett torn. Annars är allt platt.

En pråm på väg genom slussen från Rhone

Men vi hade inte bråttom. Vi jobbade på och levde campingliv i båten fast på land. Det går bra så när som på det obekväma i att klättra upp och nerför stegen varenda gång man ska uträtta ett ärende. Våra cyklar använde vi dagligen för matinköpen fyra kilometer bort. Båttillbehörsaffären däremot ligger nästgårds! Några nya svenska båtar hade tillkommit på uppläggningsplatsen sen i fjol. En av dem var bemannad. Det var ett par från Östersund som ämnade ta sig till Grekland med sin båt. Hyrbåtar hade de provat med dåligt resultat. Skavankerna på den egna båten känner man för det mesta till - en hyrbåt är ett stort frågetecken med avseende på båtens skick. Det var deras erfarenhet.

Matlagning i sittbrunnen

För vår del var det här året litet annorlunda. Vi hade nu seglat utmed franska och italienska kusten och varit på Korsika. Vi drömde inte som många andra om att segla till Grekland och inte heller ville vi till Spanien. Däremot hade en längtan efter segling i våra nordiska vatten gjort sig påmind under vintern. Hur skulle vi göra? Ska vi vända hemåt via kanalerna? Ta det i etapper? Skicka båten på en trailer till Lübeck? Vi började undersöka vad de olika alternativen skulle innebära och kosta. Det var inget lätt beslut men vi trodde att det skulle mogna fram medan vi seglade utmed franska kusten några veckor.

Efter sjösättningen låg vi i marinan i Port-Saint-Louis. Vi väntade någon vecka med att sticka iväg eftersom vi ville besöka en bekant som har ett hus strax ovanför Arles. Hon skulle vara där först i slutet av maj. Det gjorde inte så mycket att vi fick vänta eftersom det alltid finns saker att göra.

Gästplatserna i hamnen är en mötesplats för båtfolk av olika nationaliteter antingen på väg ut i Medelhavet efter en kanalfärd genom Europa eller på väg tillbaka upp i kanalerna. En del fransmän lägger också sina båtar här för att göra det sista inför säsongen. En del har drömmar om seglingsäventyr, andra har redan förverkligat dem och kan berätta. Vi mötte en maltesare som var född tysk. Han hade köpt en mindre segelbåt i Tyskland för att ta den hem till Malta. I år skulle han göra den sista etappen. Men båten hade vandaliserats där den låg över vintern. Nu hade han reparerat skadorna och väntade på bra seglingsväder. En i våra ögon väl våghalsig resa med en båt som närmast var att beteckna som en skärgårdskryssare och dessutom med en ensam, inte helt ung seglare som hörde dåligt. Vi undrade hur det skulle gå. Efter två månader hörde vi att han ännu inte hade kommit iväg.

Båtar i hamnen. Maltesarens båt i förgrunden.

En dag pratade en fransk dam med oss. När hon såg att vi kom från Sverige ville hon så gärna berätta om sitt livs stora idol Greta Garbo, att hon sett alla hennes filmer och läst alla böcker som skrivits om henne. I sin ungdom hade hon gjort en bilresa till Sverige för att besöka platserna som är förknippade med Greta Garbo. Men nu ansåg sig damen vara för gammal, 63 år, för utflykter.

Det finns en hel del aktiviteter på gång för att locka turister och glädja lokalbefolkningen. Vi såg en tävling i tjurskiljning. Det gick till på så sätt att en ryttare på en vit camargue-häst skulle skilja ut en specifik tjur och driva in den i en fålla. Ryttaren har bara ett par minuter på sig. Det var en tuff uppgift även om man kunde ana att tjurarna visste vad det handlade om och inte var så vilda som man kunde tro. Hästarnas och ryttarnas mod kunde vi bara beundra. Konstigt nog var det inte så många i publiken.

Staketet var rejält. Ändå lyckades en tjur rubba det.

De tävlande var uppklädda.

Vi hann med två besök på ortens båda badstränder innan den ena cykeln blev stulen, dessbättre den sämre av dem. Tråkigt men just nu kommer vi inte att ha behov av cyklar. Det blev ett besök på ortens polisstation men poliserna där har ju större bekymmer än en cykelstöld.