Sanary-sur-Mer, Frioul, 24-27 juni

Sanary-sur Mer 24-26 juni

Nu börjar färden tillbaka till Port-Saint-Louis. Vi vill vara säkra på hinna fram i tid före 8 juli för hinna med avmastning och transportsäkring av båten. Idag blev det en längre sträcka från Le Lavandou till Sanary i dyning och svag vind dvs mest motoråkande. Utanför Cap Sicié såg vi som en vit tjockpannkana som flaxade omkring i vattnet. Vi fick senare höra att det var en månfisk. De kan bli över en meter i diameter så det måste ha varit ett ungt exemplar.

Vi blev kvar en extra dag i Sanary pga blåst och kunde passa på att titta på en årlig ceremoni för drunknade sjömän. Människor klädda i tidstypiska kläder går i procession till musik till en båt som ska ta dem ut på havet för att sprida blommor i vattnet. Vi tittade och gick sedan vidare till marknaden och köpte oliver och andra läckerheter. Vi badade en sista gång i de höga vågorna.

De gamla fiskebåtarna var smyckade med blommor.

26 juni Frioul

Lugnt väder. Vi motorerade mot Frioul. Strax efter Cap Croisette började det blåsa från rätt håll. Vi susade fram en stund. Men så tog vinden slut när vi var nästan framme. Det blev till att starta motorn. Men se det gick inte. Inget hände när vi vred om startnyckeln. Vad är fel och hur ska vi nu komma i land? Ska vi behöva anropa hamnkaptenen och bli bogserade? Under några minuter jobbade hjärnan. Båten gungade hit och dit och för att vi skulle få känna på började det regna också. Manfred felsökte och efter att ha ålat sig ner i stuvfacket och grejat med kablarna bakom startpanelen, startade motorn. Frid och fröjd. Vid tilläggningen i hamnen hade det förstås börjat blåsa igen. Vi blev anvisade en plats mellan två franska båtar med mycket hjälpsamma ägare vilket behövdes.

Hamnen kan tyckas skyddad med höga klippor runt omkring men vid hård vind hjälper det föga.
Marseille i bakgrunden.

Solen kom igen och det lockade med bad på stranden. Vi passade på att simma i det varma vattnet. På stranden plockade vi vår vana trogen upp den plast vi såg och beklagade oss över att ingen annan gjorde det. Men så kom en skolklass förbi och när de passerade hörde vi läraren säga till barnen: ”Man plockar upp det skräp man ser.” och vips sprang barnen med plast till soptunnan. Det finns alltså hopp!

Utsikt från klippan vid badstranden. Ile d'If och Marseille i bakgrunden.

Sista natten på Frioul. Våra båtgrannar på ena sidan hade två små barn ombord och vi kunde se ytterligare exempel på att man inte är så noga med att barnen har flytvästar. Det minsta barnet kunde ännu inte gå och det andra var ca tre år. Vi satt och såg på medan treåringen klättrade omkring mellan båt och brygga utan flytväst. Till slut kunde vi inte vara tysta utan frågade om de inte var oroliga för att barnet kunde ramla i vattnet. Deras första svar var att de tyckte att han var så säker och förstod faran. Men dagen efter hade de satt på pojken flytväst. Förhoppningsvis hade de fått en tankeställare.