Port-Saint-Louis, 27 juni-7 juli

Så var det sista etappen hem till Port-Saint-Louis. Motorn startade utan problem. Kanske var det en tillfällighet att den inte startade igår? Färden gick ömsom för segel ömsom för motor, helt lugnt. Vi såg inga delfiner på den här sträckan i år. Förra året var det en grupp som lekte bland oljetankers och fraktfartyg i Golf de Fos. Inte bästa stället att vara på kan man tycka.Vi fick en plats i marinan och hade nu flera dagar på oss att förbereda båten inför transporten. Seglen skulle tas ner, förpackningsmaterial för masten införskaffas m m.

Lugnt i hamnen. I år har man planterat palmer.

Nu hade Kalle på Smile från Vallvik kommit till Port-Saint-Louis. Han hälsade på oss och berättade om sina vedermödor med installation av den renoverade motorn och planerna på segling till Grekland. Mycket återstod att göra innan båten kunde sjösättas. Vi beundrade hans kämparanda.

Vi satt på kvällen och drack Affligem (det minst dåliga ölet) på restaurangen vid Navy Service. 

I år har det varit mycket uppmärksamhet kring problemen med plast i havet. I Frankrike har vanliga inköpskassar förbjudits och flera restriktioner är på gång. Alla tomma plastflaskor och plastglas ställer till det. De blåser lätt iväg om de inte slängs i soptunnor eller lämnas till återvinning direkt. Särskilt här i hamnen. Här har restaurangerna servering vid långbord alla kvällar under juli och augusti. Det är uppträdanden och allehanda aktiviteter. Det finns många soptunnor men vad hjälper det när vinden blåser och tar med sig allt i sin väg. Vi försöker plocka upp det vi ser. Till slut blev vi missmodiga. Helt hopplöst kändes det när de hade ett evenemang för barnen. Man byggde upp stånd och satte upp färgglada banderoller och flaggor i mängder. Förstår de inte att mycket av det kommer att blåsa ner i vattnet? Port-Saint-Louis är ju en blåshåla! Men vi blev långa i ansiktet när vi såg att alla flaggor och vimplar var av tyg! De hade alltså tänkt till!

Populärt att komma hit till hamnen och äta på kvällen och eventuellt lyssna på ett uppträdande. 

Vi hade flera dagar på oss att förbereda båten och vi hann också med att ta bussen till stranden och promenera på de ställen vi inte hunnit se tidigare. Några dagar var vädret sämre. Det kom regnskurar och på kvällarna fick vi till och med ha varma jackor på oss. Ovanligt.

Det fanns ett litet koloniområde som vi inte sett förut. Vi blev guidade runt.
Marken var hård och man måste hacka och vattna mycket för att få någon skörd.
Damen berättade att hon inte hade något intresse att åka någonstans. Hon hade allt hon behövde här i Port-Saint-Louis.

Redskapsskjulen var vackert smyckade. Det fanns konstfulla fågelholkar och diverse skulpturer. Kolonisterna var väldigt tacksamma mot borgmästaren som upplåtit området till odling.

Här kan man köpa sig en tomt och bygga sitt eget hus vilket en del har gjort.
Man försöker locka människor att bosätta sig här.

8 juli närmade sig och vi åkte till Navy Service för att göra det sista innan transporten skulle komma.

Avmastad och i väntan på transportören. Ingen vidare plats att ligga på.
Vågskvalp från förbipasserande båtar.